I julas önskade jag mig en 24-timmarskryssning för att göra något utöver det vardagliga tillsammans med min sambo. Något romantiskt var tanken. Att äta och dricka gott, titta på Stockholms fina skärgård, att få tid för varandra. Önskan uppfylldes och förra helgen så bar det av till Mariehamn. Direkt när vi steg ombord så kände jag en irritation för medpassagerarna och jag funderade på hur jag hade tänkt?! Varför ville jag det här? Jag och min sambo tittade på varandra med hemlängtan i blicken.
Men men, nu fick jag stå mitt kast och inbilla mig själv att denna resa kanske skulle bli lite mysig i alla fall. Jag sa till min sambo att ”nu får vi se till att ha det bra och skita i alla andra”. Vilket visade sig vara totalt omöjligt. 80 % av medpassagerarna var konstat fulla. Helt ok om människor kan bete sig någorlunda sofistikerat. Men nej, ooo nej. Det var som att djungelns lag löd och visst det kanske man kan tycka att jag borde förstått och därmed accepterat. Men saken är den att jag har svårt att acceptera sådant och framförallt när det gäller vuxna.
Natten på båten kanske jag sov totalt 1 timme. På morgontimmarna var jag så slut efter nattens hysteri ute i korridoren att jag låg och skrek några otydliga fraser till våra kära grannar där jag vädjade om tystnad. Mina önskningar blev totalt ignorerade men jag lyckades ändå somna en kort stund innan vi bestämde oss för att stiga upp.
Jag vet att jag själv varit den där grannen på båten som inte brytt mig särskilt mycket om min sovande omgivning, utan jag har koncentrerat mig på att dricka så mycket som möjligt för att våga flirta med så många killar som möjligt. Men till mitt försvar kan jag säga att jag var kring 20 år då.
Det blir inte alltid som man tänkt sig och detta var en av de gångerna. Nästa jul ska jag nog önska mig en natt på hotell istället och hoppas det blir högre mysfaktor :)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar