SNÖ KALLT VITT

Foto: Anders Viklund

Nu är det vinter igen.

Nu är det långkalsonger på, svårt att ta sig fram med rullstolen, lila fötter, stela ben och kramp. J**ligt jobbigt men otroligt vackert! Men jag kan inte bara se på det vackra vinterlandskapet, utan jag måste ju bege mig ut ibland också :)

Snön medför också smalnande vägar med stora snövallar. Utanför min sambos hus där vi bor parkerar mina assistenter längs vägen. På vintertid speciellt, är det svårt att parkera nära dikeskanten så att bilar kan passera och omöjligt för större fordon exempelvis en plogbil. Så därför kontaktade jag kommunen för att be om hjälp för att få en liten breddning av vägen alldeles utanför huset eller att möjligtvis kunna få parker nere på vår gata där ett utrymme finns.

Men svaret blev nej.

Ja det var bara att fortsätta tjatandet på annat håll. Jag vände mig till en kyrka som ligger längre bort på vägen. Utanför kyrkan har de en stor besöksparkering som står tom på vardagarna jag kanske kunde få hyra eller låna en p- plats några timmar vardagar undrade jag. De skulle fundera på saken och återkomma. De återkom med svaret, ett svar som blev nej.

I många sammanhang har jag frågat mig vart medmänskligheten tagit vägen. Så återigen ställer jag mig frågan.